Efter tre bussresor (inget bidrag till busskort) lyckades jag få ett möte med min mystiska nya handläggare, men de var noga att poängtera att han inte var förberedd på min visit. De insisterade att vi skulle hålla mötet någon annanstans än hans kontor. Dock så var det en stressig tid på dygnet och det fanns inga andra platser tillgängliga, så mötet blev (trots protester) på hans kontor.

Så fort vi kommer in på hans kontor springer han iväg i fem minuter för att hämta lite papper och en kaffe till sig själv. Under tiden upptäcker jag en tavla han har bredvid sitt skrivbord. En korktavla där man sätter upp lappar. På tavlan har han hängt upp klagobrev från arbetslösa. En kvinna beskrev i ett brev, på knacklig svenska, att hon flyttade tillbaka till grekland för att jobba på sin fasters fårfarm. En man skrev att hans nuvarande sjukskrivning var helt på grund av bemötandet han fått och illviljan han känt. Hela tavlan var fylld till bredden av plågsamma erfarenheter från människor som kom till AF för hjälp.

När min handläggare återvänder med en rykande kopp kaffe så sätter mötet igång. Han är framåt, aggressiv, ifrågasättande och oförlåtande. Såklart det var mitt fel att det inte fanns några lediga jobb. Jag frågar honom om korktavlan, men han undviker frågan skrattandes. Han skäller på mig lite till medan jag mest försöker hålla mig från att bli förbannad på människans nonchalans och respektlöshet. Jag frågar än en gång om korktavlan. Trots en märkbar irritation från hans sida svarar han:

”Vissa människor har inte vad som krävs. De vill inte bli hjälpta och letar efter sätt att bara glida förbi. De vill inte jobba, så de hittar på ursäkter.”

Något säger mig att kvinnan som hellre jobbar på fårfarm än stannar i landet inte är en latmask som försöker ”glida förbi”. Det var bara en tillfällig handläggare, men det märktes lång väg att han var full av skit. Det var då jag bestämde mig att söka in på universitet, så man i alla fall för en stund kan drömma om att få slippa den här sortens människor.

Att bekämpa arbetslösheten genom sänkt arbetstid är en i opinionen populär idé som i pilotförsök alltid gett goda resultat. Kanske är det därför som den måste avfärdas med jämna mellanrum. Expressens ledare trampade dock i klaveret en smula när de tog farväl av 2012 med ett angrepp på 6-timmarsdagen: “Den enkla sanningen är att om det hade fungerat så skulle utopin ha varit verklighet i dag …inte ens en ”högerregering” önskar sig arbetslöshet.”.
Det första påståendet skulle kunna användas för att avfärda bokstavligen vilken reform som helst. Det andra är däremot helt enkelt en lögn.
Redan 2011 förklarade nämligen Anders Borg, enligt Placera.nu, att “vi kan leva med 5 procents arbetslöshet”. Det är finansdepartementet långsiktiga mål för den så kallade jämviktsarbetslösheten, den nivå som för inflationens skulle man inte anses få underskrida. Eller som Fokus uttryckte det “det så kallade utanförskap som Borg valdes för att utrota får helt enkelt inte försvinna”. ”Full sysselsättning är inte när alla 6 miljoner i arbetsstyrkan har jobb” stod det att läsa på Moderaternas hemsida, tills det uppmärksammades av politiska motståndare och mystiskt försvann.
Journalisten Dan Josefsson har kallat sanningen om att arbetslösheten inte “får” försvinna “den dolda verkligheten”. Numera skrivs det relativt öppet om det åtminstone i affärspressen. Men det är tydligen tillräckligt dolt för att inte Expressens ledarredaktion ska känna till det.

Den här artikeln tar upp att allt fler anordnare kringgår restriktionerna kring ordinarie arbetsuppgifter (utan att det egentligen finns något direkt stöd för det utom i praxis) genom att klassa sig som ”sociala företag”.

Och här har jag granskat lite nya skandaler, bl.a. Fas 3-arbete hemifrån med egen dator, UFO-Fas 3 och en favorit i repris, Projekt Livgardet (inledning av Amalthea Franz).

Här är första delen.

Samtidigt kommer nyheterna att Sverige fallit från topp- till bottennotering vad gäller våra trygghetssystem och att 700.000 svenskar varken har inkomst av lön eller transfereringar, de står utan försörjning helt enkelt.

Sverige är landet som redan följer Europakten utan att ens behöva det. Vi och Finland är de enda länderna i EU som beräknas ha budgetöverskott i år. Samtidigt är vår arbetslöshet 7,7% (7,8% i Finland), mer än 50% högre än i exempelvis Tyskland och Österrike. Svensk ekonomi, den anorektiska supermodellen.