- svar till kommentarer på Newsmill
Kommentatorn Göran Fredriksson skriver efter den här artikeln: ”Kanske är de viktigaste med fas 3 att det skall vara så eländigt som flera påstår så att det skall bli tillräckligt attraktivt för dem som hamnar där att ta tag i sin situation på egen hand.” Detta är på många sätt faktiskt en korrekt beskrivning av hur programmet är tänkt att verka, och det är också en av huvudpoängerna i min bok. Sedan är han för det och jag emot, men själva verklighetsbeskrivningen tycks vi vara ense om.
Sedan skriver han emellertid också ”Här finns det uppenbarligen fas 3:are med driv i, driv bör väl även JW själv ha som han visar genom att ha skrivit artikeln, och vad hindrar då JW och fas3:are att söka uppdrag på egen hand på marknaden bland alla otillfredsställda behov, och hantera dessa som egenföretagare?”, ”en viktig orsak till att efterfrågan på anställningar överstiger antalet tillgängliga är att det finns för få företagare och att de som finns inte vill växa i tillräcklig omfattning.”, ”Politikerna kan få den arbetslöshet som de önskar genom att få fler att vilja bli företagare och att få fler företagare att vilja växa.” och ”Bra villkor för att bedriva företag leder till stor efterfrågan på arbetskraft.”
Att starta eget kan vara en väg ur arbetslösheten och att slippa ha en chef hängande över axeln är för en del ensamt värt tillräckligt mycket för att kompensera för att tillvaron som egenföretagare i allmänhet är både otryggare och sämre avlönad per timme än en anställning. Jag har själv eget företag. Men nu är frågan om det är en lösning på samhällsproblemet arbetslöshet, om den skulle kunna avskaffas helt enkelt genom att alla arbetslösa startade varsitt eget företag.
Som arbetslös kan du inte behålla A-kassan på deltid och starta upp ditt företag på deltid till att börja med, eller ens göra det på din fritid, arbetslösa anses nämligen tekniskt sett inte ha någon fritid – ”du ska stå till förfogande 24 timmar om dygnet”, som Lilebeth Nordqvist, författare till ”Vem älskar en arbetslös” fick höra av sin förmedlare. Fanns möjligheten skulle det givetvis vara tacksamt att fuska med, men konsekvensen blir att det är svårare för en arbetslös än en anställd att starta eget. De har troligen många gånger inte heller de bästa utsikterna att beviljas banklån.
I stället finns Starta-eget-bidrag. Men det beviljas inte till personer i Fas 3, så för åtminstone just dem är utgångsläget sämre än för de flesta.
Men åter till huvudproblemet – är orsaken till arbetslösheten för få företagare?
Göran Greider har påpekat att en hög andel företagare snarast är karaktäristiskt för mindre utvecklade ekonomier, än för de mest framgångsrika. I Europa hittar man flest företagare i länder som Spanien, Portugal och, i särskilt hög grad faktiskt, Grekland – inte direkt några framgångsexempel idag.
Nystartade små företagare tenderar att koncentreras i sådana branscher där den investering som krävs är liten – gatukök, kiosk, taxi, städ, turistbranschen i olika former, frilansare inom IT-media och liknande. Det är sällan man som arbetslös utan eget kapital eller tunga kontakter får banklån för att starta en läkemedelsfabrik eller en TV-kanal. Av just den anledningen är det branscher där konkurrensen redan är hård, vinstmarginalerna är låga och andelen som slås ut är hög. Vartannat nystartat företag finns inte kvar efter tre år enligt Svenskt Näringsliv. Om ytterligare ett antal hundratusen arbetslösa skulle välla in i, huvudsakligen, samma branscher som redan är överetablerade eller på gränsen till det är det inte svårt att föreställa sig vad som skulle hända.
Fler företagare skulle heller inte ändra på det faktum, som man tydligen inte kan upprepa för många gånger, att vi har en politiskt beslutad lägsta tillåtna arbetslöshet, ”jämviktsarbetslösheten” i Sverige idag. Skulle den underskridas, oavsett anledning, höjer riksbanken räntan, vilket givetvis bland annat skulle bidra till att slå ut ännu fler av dessa tänkta nystartade företag. Och vissa i Riksbankens ledning tycker som jag tidigare skrivit om att vi redan idag, med 8 procents arbetslösa, har på gränsen till en allt för ”het” arbetsmarknad.
En annan av kommentatorerna, Björn Boström, skriver: ”De s.k. icke ordinarie arbetsuppgifterna är sådana som på grund av kravet på lägstlöner, inte utförs. Ta bort lägstlönekraven och några Fas 3 jobb behövs inte längre. Det kommer då bara att finnas ett antal jobb som behöver utföras och det är upp till företagsledningen att avgöra vad lönen för arbetet är värt.” Kommentaren går ihop med Fredrikssons eftersom ”bättre villkor för företagande” i allmänhet ofta vid närmre granskning visar sig handla mycket om just sänkta löner.
Ingen vet riktigt hur Riksbanken, KI och Finansdepartementet gör för att räkna fram jämviktsarbetslösheten, kanske spår de i fårtarmar eller något sådant. Men eftersom syftet antas vara att hålla nere lönerna kan man givetvis tänka sig att om lönerna sjunker av andra anledningar, så skulle Riksbanken acceptera en lägre arbetslöshet innan den slår till. Det är dock ingen garanti för att arbetslösheten verkligen sjunker till den nivån, idag har vi exempelvis en arbetslöshet runt 2 procentenheter över den påstådda ”jämviktsnivån”.
Sänkta löner och fördelaktigare villkor för företagsägare är tanken i den så kallade utbudsekonomin, en teori som slog igenom i början av 80-talet. Någon märkbart sänkt arbetslöshet har den inte lett till. De rika länder som kommit närmast att tillämpa modellen är USA, Storbritannien och Irland (bolagsskatten på Irland är som bekant så låg att t.o.m. EU ifrågasatt det). Verkar inte ha hjälpt dem mycket.
I övrigt har jag kommenterat både företagande- och lönesänkarteorin och deras roll i ”arbetslinjen” i den här några år gamla analysen, där en hel del av vad jag skrivit i det här inlägget återkommer [länk]: http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20061101-2
